Hej

Ja jag har varit borta nätan en månad. Och nu jäklar, nu skall jag börja skriva igen...

Ni undrade säkert vad det var som hände den där dagen? Det var många saker samtidigt.

Den dagen åkte jag in till sjukhuset för att jag hade fått någonting i ögat, trode jag. Det visade sig att jag hade fått en typ av ögonsjukdom som snabbt spred sig i båda ögonen. Detta gjorde att att jag var i princip blind... och de visste inte om detta var operationsmöjligt. Nu har jag precis opererat mig och sitter här som en mr. Lordi (rödögd) och är sjukskriven ett par veckor.

Sedan började tjejen också tjata om att hon inte alls ville plugga till nästa år och skaffa sig ett jobb utan hon tyckte istället vi skulle skaffa fler barn. Diskussionen pågår fortfarande, jag känner att jag behöver faktistk lite hjälp att dra in både stålar till hushållet men också att jag känner att jag vet inte om jag just nu orkar fler än 3 barn...Och jag vet att det låter hårt och sådant men om man har tre, och inte känner att man orkar ett till, så känns det faktiskt lite hemskt att skaffa ett till...jag vet att jag kommer att älska det barnet lika mycket som jag gör med mina andra goa barn, men det känns fel...fast då får jag höra saker som att jag inte förstår, sabbar ehnnes livsplaner, absolut förstör hennes möjligheter att göra karriär...osv...

Som om detta inte vore nog så blev jag inblandad i ett storbråk på jobbet, och det ryktades om en massa anställnignstjafs och kontraktbrott osv. Jag var ju i och för sig bara med som skyddsombud, men alla litade på att jag hade allt att säga som vanligt.

Och tror ni att det var nog med det så fick jag även en tuff ekonomisk månad, i och med att plötsligt drog jobbet av 10 arbetsdagar från min lön som jag i all villervalla hade glömt att fixa ifrån Försäkringskassan. Mitt eget fel jag vet...

men alla dessa saker fick faktiskt ner mig på knä. Livet ville visst ge mig en rejäl smäll... Men jag reste mig på nio.

Det är ju det som livet handlar om. Det handlar inte om vad du åstadkommer eller hur mycket du tjänar eller något, utan i slutet av dagen handlar det om hur mycket skit du kan ta och ändå fortsätta framåt... Livet kommer alltid kasta en massa saker på dig. Och när man tror att man är säker och har fixat en massa saker som "försäkrar" allt man har. Då kommer livet på något nytt. Men är man stark då i sig själv och det man tror om livet så kommer man att kunna ta smällen i livets boxningsmatch, och fortsätta tiden ut.

Tack för allt stöd ni gav mig i kommentarer.

Nu skall det bli fart på bloggen igen!

Kramar

P